Från att ha varit något ytterst exotiskt som högtidligt betraktades i de botaniska trädgårdarnas stora växthus har orkidéer blivit var mans krukväxt. Det är främst brudorkidéer, hybrider ur släktet Phalaenopsis som visat sig passa i våra hem, inte minst för att de är så lättskötta. Men det finns många, många fler att välja på, speciellt för den som vill odla mer avancerade sorter.
Text och bild: Dan Rosenholm
Orkidé, bara ordet känns tropiskt och exotiskt. För bara några tiotal år sedan var enda sättet att avnjuta deras fantasifulla blomning att besöka någon botanisk trädgård eller entusiastisk expert med specialbyggda utrymmen. Att som idag njuta av storblommiga orkidéer i köksfönstret är en dröm som gått i uppfyllelse. Och inte nog med det, de flesta orkidéhybrider som finns i handeln är både lätta att odla och få i blom. De passar alldeles speciellt bra för oss som annars mest klarar av att hålla liv i svärmors tunga. De flesta orkidéer gillar inte alls tät vattning och dessutom finns många sorter som uppskattar både den varma, jämna innetemperaturen och tål att stekas lite av solen genom fönstren.
Om orkidéer
Orkidefamiljen (Orchidaceae) är jättelik och innehåller ungefär 25 tusen kända arter spridda över hela vår planet – även om de flesta håller till i tropikerna. De är högst anpassliga, men vanligast är att de lever som epifyter, det vill säga klamrar sig fast i andra växter och lever av regnvatten som sipprar ner ovanifrån. De är inte parasiter, och lever inte av sina värdväxter, de vill bara skaffa sig en bra position för att skaffa vatten, näring och framförallt komma åt lite mer ljus. I Sverige finns det 44 orkidéarter, som samtliga dock är marklevande. I hemmen odlas mest hybrider, det vill säga korsningar mellan olika arter.
Blommorna är väl det man mest lägger märke till på orkidéerna. Trots att de kan se väldigt olika ut har de samma grunduppbyggnad med tre yttre kronblad (sepaler) och lika många inre (petaler, varav en kallas läpp). Man brukar säga att själva växten alltid är i rörelse. Antingen skjuter de nya skott uppåt (monopodiala) eller så kryper de liksom horisontellt sidlänges (sympodiala). Från stammen skickar de hela tiden ut luftrötter som tar upp näring, vatten och ljus och längst bak får svansen sakta dö bort. Sympodiala orkidéer har ofta bulber, små knölar på rötterna, där de samlar vatten och näring. Orkidéer med bulber blir alldeles extra torktåliga.
Med en liten orkidé vid espressokoppen blir även det estetiska sinnet tillfredsställt.
Att odla orkidéer
Man slutar inte att förvånas, men många orkidéer – speciellt nutida, kommersiella hybrider – trivs i vanlig rumstemperatur och klarar sig dessutom utmärkt i den torra luften i moderna hem. Och blommar gör de ändå. Men vill att man att de ska må riktigt bra, eller odla svårare sorter, finns det en del att tänka på.
I minimala plastkrukor kan vissa orkidéer gärna odlas bara de får lagom med vatten. Om man dessutom har hängande ormbunkar till bakgrund kan man skatta sig lycklig.
Generellt odlas inte krukväxtorkidéer i jord, då ruttnar de. De ska stå i mycket luftiga substrat, som antingen går att köpa färdigt eller tillverka själv av ingredienser som bark och vitmossa. Eftersom våra krukodlade orkidéer härstammar från miljöer där vatten med ojämna mellanrum kommer ovanifrån behöver de torka upp mellan vattningarna. Vatten ur kranen gillar de inte, det innehåller för mycket närsalter. Terrakottakrukor bör undvikas, de suger upp salterna, välj plast eller glaserade. Om krukan är genomskinlig kan den fungera som förstoringsglas och bränna sönder rötterna, en täckande ytterkruka fixar det problemet.
I jularrangemang istället för julstjärna, passar inte orkidéer bra där så säg? Förresten så passar de till nästan vad som helst.
Utmärkta sätt att vattna orkidéer är att antingen doppa dem i vatten och låta dem rinna av eller att genomvattna rejält med en kanna men se till att det inte blir något vatten kvar i botten. Att vattnet är rumstempererat är en fördel, däremot minskar inte luftning eller kokning halten av närsalter – det är en fördom.
Vanlig svensk vitmossa passar både i odlingssubstrat och som naturmedicin för krassliga orkidéer. Namnet syftar på att den vitnar när den blir torr. Ska inte blandas ihop med med den luftigare björnmossan eller vita lavar.
Även om många av de moderna hybriderna tolererar torr inomhusluft föredrar de en högre luftfuktighet. Det kan de få genom att stå på ett vattenfyllt fat med leca-, frigolitkulor eller liknande och kanske få en lätt dusch på blad och luftrötter ibland. Men överdriv inte. Vattna inte förrän de har torkat ut. Oftast ska det vara minst en vecka mellan gångerna och många hybrider klarar flera veckor av torka. Låt aldrig orkidéer bli stående i vatten och duscha inte så att det blir droppar kvar i rosetterna. Undvika också vatten på själva blommorna. Är du osäker? Gör som oss andra latmaskar, hellre för lite än för mycket. Oftast blommar de snällt ändå.
Ungefär vartannat eller var tredje år kan man plantera om sina orkidéer i nytt substrat. Köp eller tillverka själv av till exempel tre fjärdedelar pinjebark och en fjärdedel färsk vitmossa, men det finns otaliga recept på hur man blandar till substrat för olika orkidésorter som kan innehålla allt från stenull och frigolitkulor till pimpsten. Det får inte bli kompakt eller börja brytas ned, orkidéerna hämtar inte sin näring i substratet utan använder det bara som sin växtplats. Just vitmossor (Sphagnum) anses förresten ha läkande egenskaper. Förutom att ingå i substrat kan rotsystemen på orkidéer som blivit lite krassliga bäddas in några dagar i en plastpåse med fuktig vitmossa. Simsalabim mår de bra igen, dess lätt antiseptiska egenskaper har slagit till.
Liksom i naturen ska näringstillförseln ske genom vatten som rinner över växt och rotsystem. Använd orkidégödsel, följ anvisningen på förpackningen. Kontrollera att flytande gödsel inte är för gammalt och näringsämnena samlats på botten. Ge mer på sommaren än vintern och är du osäker gödsla hellre i underkant än för mycket.
Jo, två saker till. Orkidéer gillar luftrörelser, står fönstret öppet på sommaren blir de bara glada. Kalldrag på vintern tål de däremot inte. Något som de absolut inte tycker om är apelsiner och andra citrusfrukter som ligger framme i fruktskålar. Då kan blommorna ramla av. Även orkidéer har sina egenheter.
Många orkidéer finns det
Även om det finns många att välja på ska man inte bli helt panikslagen när man står hos sin favoritblomsterhandlare omgiven av olika orkidéer med konstiga namn. Man kan fråga om hjälp, berätta hur de ska placeras och sedan välja med ögat. Men att själv kunna lite mer är bra, så här följer exempel på några av de vanligaste släktena för inneodling. Odlingsråden är ungefärliga, variationerna är naturligtvis stora. Man får stå ut med att huvudsakligen använda de vetenskapliga namnen, oftast finns det inte ens svenska namn.
Brudorkidéer – Phalaenopsis
När man talar om storblommiga orkideer för fönsterbrädan menar man oftast hybrider av Phalaenopsis. Den först upptäckta arten, i Indonesien för över trehundra år sedan, var Phalaenopsis amabilis, dess gulliga svenska namn är älsklig brudorkidé. Den har flitigt använts i nästan alla moderna hybrider. Phalaenopsis gillar jämn temperatur, ungefär samma som vi människor när vi knatar omkring i underkläder hemma. Bör inte torka ut allt för mycket, gillar att duschas bara det inte kommer på blommorna. Klipp inte bort blomstänglerna förrän de är garanterat torra och döda, de blommar om många gånger på samma.
Blomma alla årstider kan Phalaenopsis Newberry Parfait ‘Picotee’ göra, en hybrid med ursprung i USA. Trivs på fönsterbrädan och lär också klara sig bra i artificiellt ljus.
Både uppseendeväckande och väldoftande är Phalaenopsis Brother Sara Gold ‘Magical’.
Dendrobium Rainbow Dance ‘Akazukinchan’ är en modern orkidéhybrid avsedd för hemmiljö som under bra förhållanden blommar i stora klasar. Framtagen i Japan.
Dendrobium
Har sitt ursprung i Asien och Australien. Ett stort och mångformigt släkte, namnet betyder ungefär trädlevande. Vill ha mycket ljus, helst inte direkt sol men under vinterhalvåret kan de stå i söderfönster. Föredrar jämn fuktighet och att duschas ibland. Gillar temperaturvariationer under dygnet. Kan gärna få stå ute under sommaren. Vill ha relativt rikligt med vatten under tillväxtperioden, men ska naturligtvis aldrig stå blött. Ofta vill de ha en något torrare och svalare period på vintern.
Lysande limegrön är Dendrobium Anna Green. Dessutom anses den lättodlad, växer bra och är blomvillig.
Blommar på våren gör Dendrobium Stardust ‘Firebird’, hybridiserad i Japan. Växer kraftfullt men håller sig ändå kompakt.
Wilsonara
Lättodlat släkte av orkidéhybrider som kan blomma året runt. Vill ha direkt sol under vinterhalvåret och gott om ljus också annars. Gillar inomhustemperaturer men kan stå ute på sommaren. Får aldrig bli stående i vatten och kan klara flera veckor utan vattning om man reser bort. Lite svårare att få i blom än Phalaenopsis eftersom de blommar på nytillväxten.
En läcker representant för sin grupp är Wilsonara Tiger Brew.
Lättskött som en Phalaenopsis och med måttliga krav på ljusmängd är Wilsonara Lisa Devos.
Laeliocattleya Love Knot är en modern japansk Cattleya-hybrid avsedd för hemmaodling.
Cattleya
Kända för att dofta är Cattleya. Vill ha mycket ljus både vinter och sommar för att blomma om, men inte direkt solljus under sommarhalvåret. Gillar rumstemperatur, men kan stå ute när det inte är under 10° C. Ska ha ganska tät vattning under sommarhalvåret för att fylla bulberna och istället väldigt sparsamt vintertid.
Odontoglossum
Namnet Odontoglossum kommer från de grekiska orden för tand och tunga. Har sitt ursprung i Sydamerika. Hybrider av släktet är ganska lättodlade och trivs i rumstemperatur men står gärna ute under sommaren. Blommar enbart på nytillväxt och under några få veckors tid, men då med höga blomstänglar och många blommor.
En lättodlad och slående modern hybrid är Odontoglossum Anna-Claire.
Lykaste – Lycaste
Lycaste Strawberry Fizz, en sprillans ny japansk hybrid. Sannolikt lättodlad i hemmiljö.
Ett släkte som härstammar från flera lite skilda klimatområden och är mer krävande än till exempel Phalaenopsis. En del av dem tappar sina blad under vintern. De gillar värme under sommarhalvåret och vill ha det lite kyligare och helst inget vatten, förutom någon lätt dusch under vintern.
Ett exempel på en vild art från Centralamerika som hjälpligt kan odlas i rumsmiljö om man är skicklig är gul lykaste, Lycaste aromatica. Behöver mycket ljus men inte gärna direkt sol. Doftar kanel.
För den mer avancerade
En liten exklusivitet är drottningdendrobium, Dendrobium victoriae-regina, en av få vildväxande orkidéerna med blå färg. Går dessutom att få tag i via internetförsäljning och växtmarknader. Behöver en kallperiod på vintern (10° C) för att gå i knopp.
Tillhör du dem som faller pladask för orkidéernas charm finns ett litet universum av olika arter att hålla på med. Odlingen blir inte lika lättsam, ursprungsmiljöerna behöver efterliknas ifråga om temperaturvariationer över dygnet och året, luftfuktighet, luftrörelse och ljusmängd. Beroende på vilka biotoper som växterna kommer ifrån finns olika lösningar, växthus, tempererade odlingsskåp inomhus, specialbyggda odlingsrör av syntetiska material och så vidare. För den som vill veta mer finns Svenska Orkidésällskapet (www.orkidesallskapet.se) liksom ett trevligt svenskt diskussionsforum (www.neovita.com).
Strimbulbofyllum, Bulbophyllum bicolor, är en utsökt, minimal läckerhet. Vill man hålla på med småvuxna tropiska orkidéer är just olika Bulbophyllom en utmärkt idé. Som det anas av namnet har de bulber på rötterna, och blir därmed lite mindre känsliga för framförallt torka.